Extra allt – om att utvärdera skolans arbete med extra anpassningar

I december förra året närvarade jag vid Skolverkets och Specialpedagogiska Skolmyndighetens inspirationsträff ”Undervisning för alla” som ingår i kompetensutvecklingsinsatsen Specialpedagogik för lärande.  Inspirationsträffen bjöd på tankar om hur man kan hitta vägar till varierad och anpassad undervisning. Med vid träffen var Helena Wallberg som föreläste om skillnaden och förståelse kring gränsen mellan extra anpassningar och vanlig undervisning.

Att få till en förflyttning eller förskjutning som handlar om hur vi ser på extra anpassningar i förhållande till ledning och stimulans är en aktuell frågeställning. Att hitta vägar vidare här är kanske det som är verklig skolutveckling – att förflytta reaktiva handlingar till proaktiva och salutogena strukturer. Det handlar om att lyfta blicken, lyckas zooma ut för att få syn på helheter och skapa möjligheter att använda individuella insatser till förändring på grupp- och till och med skolnivå.

Viktigt att komma ihåg i diskussionen är att det aldrig handlar om att ta bort anpassningar och särskilt stöd på individnivå när det finns behov av det. Att däremot få syn på saker vi kan kan göra annorlunda kan som vi vet, leda till minskade behov på individnivå. En tanke jag tror att vi ofta rent teoretiskt är med på – att  “det som är nödvändigt för några, kan gynna alla”. Men att ta den här tanken till handling, till något som sker i praktiken, är svårare. Vi funderar över hur det ska det gå till? Hur kan vi förändra vårt arbetssätt? Vad kan vi göra? Och var och hur vi börjar?

Kanske behöver vi starta med att kalibrerar tänket när det kommer till syftet med  extra anpassningar. En viktig påminnelse från föreläsningen, som också är avgörande i arbetet med att extra anpassningar är de är till för att säkerställa att eleven utvecklas i riktning mot kunskapsmål eller kunskapskrav. Att samlas kring den här intentionen för att gemensamt förstå själva idèn med individuella stödinsatser kan hjälpa oss när vi formulerar insatser. Det kan kan även leda till kunskap om hur vi kan få till utveckling av tillgängliga lärmiljöer för alla elever.

För att få den här gemensamma förståelsen, ja då måste starta där vi är. Klyschigt kanske, men allt arbete som syftar till att utveckla och förbättra skolan behöver starta i en granskning av nuläget – där vi är idag. Hur vi arbetar med en specifik fråga på  organisations, grupp och individnivå. Vilka strukturer som finns i organisationen som rör ett visst område, till exempel arbetet med extra anpassningar. Ett arbete som kan resultera i att brister och tillika utvecklingsområden faktiskt blir synliga. Vi känner igen den cykliska processen kopplat till utveckling i stegen:

  • Kartlägga
  • Analysera
  • Dokumentera
  • Planera  
  • Genomföra

Här finns dock  en benägenhet; när det kommer till förändring går vi ofta direkt på stegen planera och genomföra. Men när vi gör det riskerar vi att misslyckas med förändringen. Kartläggning och analys tar tid, och tid är en klar bristvara i dagens skola. Men då måste vi komma ihåg, förändringsarbete som inte leder till reell förändring är knappast ett tidssparande arbete, tvärtom. Så låt oss börja med det vi redan gör och använda det som utgångspunkt för att se det som kan bli möjligt och nå dit vi vill.

När vi kartlägger skolans arbete kopplat till extra anpassningar behöver vi, som jag skrev inledningsvis, jobba på olika nivåer. Två exempel som kan vara värda att ägna tid åt att kartlägga är dels hur skolan organiserar arbetet med extra anpassningar, men även vilka anpassningar som skrivs, det vill säga innehållet. Det här inlägget har fokus på skolans organisation kring arbetet med extra anpassningar och i ett kommande inlägg kommer mer om innehåll (i ett försök att korta ner mina inlägg som har en tendens att bli lite väl långa :)).

I Skolinspektionens rapport Skolans arbete med extra anpassningar fastslås vad skolor generellt behöver bli bättre på kopplat till arbetet med extra anpassningar. Bland annat lyfts risken att arbetet med extra anpassningar blir till något som den enskilda läraren ansvarar för. Arbetet med anpassningar blir ett ensamarbete och något som bedrivs enskilt av varje lärare. Något alla skolor behöver ha en strategi för att komma bort ifrån. Den samlade elevehälsan behöver vara delaktig, inte minst för att utvärdera, kartlägga och skapa strategier för arbetet på olika nivåer.

Men Skolinspektionens rapport lyfter även fram vad som kännetecknar ett arbete där eleverna ges extra anpassningar av god kvalitet.  Skolorna arbetar med följande tio länkar i en slags ”extra-anpassnings-kedja”(s.18):

1. Elevens undervisande lärare samverkar för att identifiera elevens behov av extra anpassningar.

2. Elevhälsans kompetens tas tillvara.

3. Eleven och elevens vårdnadshavare får information och möjlighet att medverka.

4. Skolan använder systematiskt metoder/verktyg för att identifiera elevernas kunskapsnivå och kunskapsutveckling, samt andra svårigheter i skolsituationen som kan påverka kunskapsutvecklingen

5. Läraren påbörjar arbetet med extra anpassningar direkt efter att ha identifierat att eleven är i behov av extra anpassningar.

6. Elevens individuella utvecklingsplan innehåller omdömen om elevens kunskapsutveckling samt en sammanfattning om vilka extra anpassningar som behövs för att eleven ska nå kunskapskraven.

7. Skolan använder systematiskt metoder/verktyg för att identifiera effekten av extra anpassningar på elevens kunskapsnivå och kunskapsutveckling.

8. Lärarna har avsatt tid för att diskutera elevens utveckling mot kunskapsmålen och för att följa upp insatta extra anpassningar.

9. Skolan involverar eleven och elevens vårdnadshavare i uppföljningen.

10. Läraren förändrar/anpassar elevens extra anpassningar när de bedömer att det behövs.

Det som fungerat på andra skolor kan ju faktiskt användas som utgångspunkt i en kartläggning och utvärderingen av den egna verksamhetens arbete. Det kan ge stöd för att synliggöra det vi gör eller kanske inte gör, och vilka förändringar som kan vara nödvändiga.  

Flera av punkterna innehåller frågeställningar som rör metoder/rutiner och verktyg och här skulle jag vilja lägga till den viktiga förutsättningen på organisationsnivå som kan benämnas som forum. De tre delarna rutiner/verktyg/forum har jag (och även Anna Bengtsson) skrivit om tidigare och jag tänker om dem på följande sätt:

Rutiner handlar om en tydlig struktur, förutsägbarhet, tydlighet kring mål och syfte. De arbetssätt och arbetsgångar som finns på skolan.

Verktyg kan handla om om vilka redskap i form av till exempel dokumentation som skolan använder. Redskap som helt enkelt stödjer process, genomförande och utvärdering av arbetet.

Forum handlar om mötesstruktur för samverkan och samarbete. Det behöver finnas en förutsägbarhet och tydlighet kring vem, när och hur samverkan kan ske. Det innebär tydliga  möten både vad gäller yttre och inre ramar.

De olika komponenterna; fungerande extra anpassningar, organisatoriska strukturer utifrån rutiner, verktyg och forum kan utgöra en grund för att kartlägga skolan arbete på organisationsnivå.

(Bilden finns att ladda ner som PDF längst ner i inlägget för den som vill).

Att kartlägga skolans organisatoriska förutsättningar kan göra att vi även får syn på vilka förändringar som kan göras i skolans organisation för att förbättra tillgängligheten för alla på skolan. Hur kan det vi gör kring extra anpassningar komma att handla om ledning och stimulans? Hur kan rutiner, verktyg och forum inkludera arbetet med lärmiljö och tillgänglighet för alla våra elever? Kan arbete på individnivå förflyttas och användas på grupp och organisationsnivå?

Självklart är det på det viset att en kedjan aldrig kan vara  starkare än den svagaste länken. I arbetet med att kartlägga, utvärdera och förändra måste alla vara delaktiga – ansvariga huvudmän, rektorer, lärare och vi som arbetar inom elevhälsan. Men vi som specialpedagoger sitter ofta på mycket kunskap om hur arbetet ser ut i praktiken. Att ge förslag på utvärderingsbara områden och metoder för det är en viktig del av uppdraget.

Med hopp om gott kartläggningsarbete!

//Ida


PS1: Vill du få en notis om nya inlägg i din mail – glöm inte registrera dig här:


PS2: Behöver du, din skolas elevhälsoteam eller annan personal på skola få mer kunskap om arbetet med att främja hälsa och förebygga psykisk ohälsa hos barn och unga. Läs mer om konferens ”Psykiska ohälsa hos barn och unga” här. Hoppas vi ses där!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *